Ljus

Börja med att se på filmen om ljus i vardagen!
Fundera på:

Hur var livet innan man fick elektriskt ljus? Fundera utgående från filmen vilka saker som man måste göra på annat sätt, eller kanske inte göra alls när det var mörkt. Hur såg det ut i skolan? Hur läste man läxorna på kvällarna? Hur var det att röra sig utomhus i mörkret där det inte fanns belysning?

I filmen presenteras flera olika ljuskällor:

Den öppna spisen.

Ofta var ljuset från elden i den öppna spisen den enda ljuskälla som fanns i huset. För att kunna arbeta (eller, som i filmen, läsa) efter att det blivit mörkt, måste man sitta nära spisen.

Lyspärtan.

Ett vanligt sätt att få lite extra ljus var att tända en så kallad lyspärta. Pärtan splintades från ved till långa remsor. Man tände på pärtan och den brann i några minuter innan det var dags för en ny pärta. Ifall man behövde ha händerna fria, kunde man använda en så kallad pärthållare, eller till och med sticka in pärtan mellan stockarna i väggen. Det var ofta barnens uppgift att hålla koll på elden och byta pärtor.

Bordsljuset.

Man använde också ljus för att lysa upp rummet. Ljusen var dyrbara och därför användes de mest vid högtidliga tillfällen, till exempel till jul. De första ljus man hade var så kallade talgljus, som tillverkades av djurfett när man slaktade grisar och får. Talgljusen rökte och luktade illa, och därför gick man i slutet av 1800-talet över till att använda stearinljus. Stearinljusen kunde man inte tillverka själv, utan de köptes i butiken.

Lampetten.

Lampetten i filmen består av bleckplåt. Ljuset reflekteras i lampettens blanka yta och ger därför en större ljusstyrka.

Fotogenlampan.

Fotogenlampan blev vanlig i slutet av 1800-talet. Lampan bestod av en behållare för fotogen, som är en flytande mineralolja. I behållaren fanns en veke som man tände. Veken använde fotogenen som bränsle. Oftast hade man också en glaskupa eller ett glasrör som skydd för veken. Fotogenlampan var därför mycket mera brandsäker än ljus och pärtor. Fotogenlampan kunde dessutom hängas högre upp, vilket gjorde att den lyste upp ett större utrymme.

Den elektriska lampan.

De första glödlamporna i Finland tändes i Finlaysons fabrik i Tammerfors år 1882. Tammerfors var den första staden i Norden där man började använda glödlampor. Sedan gick utvecklingen snabbt. Vasa fick elektricitet i början av 1890-talet. På den österbottniska landsbygden började privata kvarnar och sågar producera elektricitet med hjälp av vattenkraft i början av 1900-talet. Ganska snart bildades elandelslag och elverk som producerade el för större områden.

En fotogenlampa hänger ovanför skrivbordet.

Prova på att läsa en bok eller tidning hemma en mörk kväll med enbart ett tänt ljus som ljuskälla!

Hur nära ljuset måste du för att kunna läsa? Lägger du märke till något annat?

Den elektriska belysningen ledde till en revolution för bland annat arbetslivet. Elbelysningen innebar att man kunde arbeta mycket längre även kvällstid på vintrarna, eftersom det gick att lysa upp fabriksområden och fabrikslokaler. Ljusstyrkan som en glödlampa gav var många gånger starkare än ljuset från en oljelampa eller ett ljus.

Mät ljusstyrkan!

Mängden ljus mäts i lux. Det finns flera olika appar som mäter ljusmängden Ladda ner en app (till exempel Lux Meter) till telefonen och mät ljuset

  • i klassrummet med lamporna tända
  • i klassrummet med lamporna släckta
  • i skenet av ett stearinljus en mörk kväll
  • utomhus en solig dag
  • utomhus en mulen dag

Skriv upp mätningsresultaten och jämför med dina klasskamrater. Jämför också dina resultat med den tabell som finns på den engelska Wikipedia-sidan om lux 

Då far köpte lampan

novell av Juhani Aho från år 1883

Novellen berättar om en familj på landet, som blir den första att skaffa en fotogenlampa till sitt hus.
Läs gärna hela novellen, om du har tid. Vill du öva dig på finska, kan du läsa den i originalspråk!

från sidan 7, på finska

från sidan 9, på svenska

Ifall du inte har möjlighet att läsa hela texten: läs ett utdrag ur novellen (nedan) och fundera efteråt på följande saker:

Vem tror du är ”jag” i berättelsen?
Vad är det som händer när ”jag” och de andra barnen kommer in i stugan? Varför finns det så många människor i stugan?
Varför ska ”jag” stå vid dörren och läsa ur psalmboken?
Vart försvinner knappnålen?
Vilka förändringar i berättarens hem medför lampan? 

”Vi störtade hela barnskocken på en gång in i stugan.

Men vid dörren stannade vi. Lampan brann redan där under sparren så klart, att vi med ögonen på glänt måste plira mot den.
-Lås igen dörren, värmen är dyr, ropade far från bordsändan.
-De flyger som höns i blåsväder, grälade mor från eldstadssidan.
-Inte vore det ett under om barnen skulle bli skrämda för den, då jag, gamla människan, inte kan annat än himla mig, menade gamla gästgivarmor.
-Överallt hinner då vår flicka också, sade nämndemannens svärdotter.

Först när ögonen hunnit vänja sig lite, såg vi att stugan var halvfull med grannfolk.
-Nå, kom nu närmare barn, så att ni riktigt kan se, övertalade far med mycket mildare röst än nyss.
-Slå snön från fötterna och kom hit till ugnen, härifrån ser den riktigt grann ut, sa mor i sin tur.

Svängande och dängande kom vi fram till mor och satte oss alla rad bredvid henne på bänken. Först i hennes skydd vågade vi ta lampan i närmare skärskådande. Inte hade vi tänkt oss, att den skulle brinna så där som den nu gjorde, men när vi funderade på saken så blev slutsatsen, att den brann precis som den borde brinna. Och när vi tittat ännu en stund, tyckte vi att vi redan länge föreställt oss den alldeles sådan som den nu var.

Men vi kunde ändå inte fatta, hur man fått elden in i det där glaset. Vi frågade mor, men hon sa att vi nog skulle få se det sedan.

Byfolket prisade lampan i kapp och den ena sade ett, den andra sade annat. Gamla gästgivarmor påstod, att den lyste lika lugnt och jämnt som himlens stjärna. Nämndemannen, som hade rinnande ögon, tyckte att den var förträfflig eftersom den inte rökte och man kunde bränna den fast inne i stugkammaren utan att svärta ner väggarna det minsta. Till det svarade far, att den egentligen var gjord för stugkammaren, men var lika ypperlig i stugan, för nu behövde man inte springa där längre med pärtor när alla kunde se med en eld – oavsett hur många man var.

När mor anmärkte att den mindre kronan i kyrkan knappast lyste bättre, bad far mig ta ABC-boken och gå till dörren för att försöka om man såg att läsa där. Jag gick bort och började läsa ”Fader vår”. Men då sa alla att ”det kan pojken utantill”. Mor stack då psalmboken i handen på mig och jag tog i med ”Jerusalems jämmerliga förstöring”.

-Ja – större under har man inte sett, intygade byfolket.

Så sade far ännu: Om någon hade en knappnål, så skulle man kunna kasta den på golvet och den bör hittas genast.

Nämndemannens svärdotter hade en knappnål i barmen, men när hon kastade den på golvet föll den i en springa, och vi hittade den inte – lika lite som den syntes.”